Sagor om stjärnhimlen

Vi vet inte när människorna började hitta figurer av stjärnorna på himlen. Troligen började de redan under stenåldern att hitta olika bilder och berätta sagor om dem.

Stjärnbilderna är figurer som man kan tycka sig se om man knyter ihop olika stjärnor. Genom att berätta historier och sagor kring dessa fick stjärnhimlen liv och blev spännande underhållning för stora och små.
Vikingarna hade, under sin tid, sina stjärnbilder. De sa att himlen var insidan av jätten Ymers skalle. Urgudarna Oden, Vile och Ve hade dräpt jätten i tidens början och skapat världsalltet av hans kropp. Stjärnorna var gnistor från eldens eviga rike, Muspelheim.

Även samerna gjorde sina figurer på himlen. Den största av deras stjärnbilder var Sarvva, älgen. Han förföljs av Fávdna, jägaren, vars båge utgör en del av Karlavagnen. Stjärnhopen plejaderna var för samerna Roavggut, kalvjorden och hade stor betydelse för de som spådde väder.

Stjärnbilderna har både haft en praktisk betydelse samt en magisk innebörd, som till exempel för samerna och andra urbefolkningar. Resande folk använt dem för att hitta rätt. Bland annat vikingarna hade stor nytta av stjärnbilderna när de navigerade till sjöss.

1930 bestämde Internationella astronomiska unionen (IAU) att dela in himlen i 88 officiella stjärnbilder med precisa gränser. Det är dessa som är de officiella stjärnbilderna idag.

De flesta stjärnbilder vi pratar om, kommer från den grekiska mytologin med dess hjältar, gudar och monster och har fantastiska sagor som berättas vidare från generation till generation.

Sagorna har berättats om och om igen och på lite olika sätt. Här kommer exempel på hur de har berättats.

Orion med sitt bälte, svärd och pilbåge, var en jätte och den skickligaste jägaren i hela världen. Han var nog också den största skrytmånsen. Orion var mycket hänsynslös mot både människor och djur.

Han hade två jakthundar med sig som hette Sirius och Procyon. Sirius, den stora hunden, är stjärnan som ligger nära horisonten om en följer Orions bälte snett nedåt. Procyon, lilla hunden, är stjärnan som lyser en bit till vänster om Orions högra axel.

Orion ställde till det flera gånger för både sig själv och andra. Vid ett tillfälle fick han för sig att jaga de sju Plejaderna, döttrar till jätten Atlas. Plejaderna är den lilla stjärnhopen som syns till höger en bit ovanför Orion. Konstellationen ser ut som en liten Karlavagn.

Atlas var den gud som höll upp himlavalvet på sina axlar. Atlas kunde därför själv inte hjälpa sina döttrar, men oxen Taurus ingrep och skyddade Plejaderna.

Eftersom både djur och människor var så rädda för Orion, bad djuren om hjälp. Hjälpen kom i form av en skorpion som kunde smyga sig på Orion och sticka honom i foten med sin giftiga gadd. Orion föll död ner, men för att ingen skulle glömma honom fick han en plats på himlavalvet.

Även Skorpionen fick sig en plats på stjärnhimlen. För att Orion inte skulle komma åt att hämnas på Skorpionen så ligger de på varsin del av himlen. Orion kan skådas på norra stjärnhimlen efter jul/nyår och Skorpionen finns på den södra delen av stjärnhimlen. 

Plejaderna, guden Atlas sju döttrar, var väldigt förtjusta i oxen Taurus. Under ett tillfälle när de skulle fira vårens ankomst och de smyckade Taurus med kransar och färska blommor, dans och musik, hörde de hundskall närma sig. Haren Lepus skuttade hastigt fram och varnade de sju flickorna för jägaren Orion som var på väg för att döda Taurus.

Taurus var en helig oxe och fick inte dödas, men det struntade Orion i. Systrarna släppte lös Taurus som brölande sprang iväg. Orion blev ursinnig och bussade sina hundar Sirius och Procyon efter oxen.

Haren Lepus fångade hundarnas uppmärksamhet och började hoppa runt Orions fötter. Hundarna följde efter så att Orion snubblade och föll. Haren hoppade snabbt iväg och hundarna satte efter Lepus ut i skogen.

De sju systrarna kunde inte hålla sig för skratt där Orion låg på marken och försökte kalla på sina hundar. Nu blev Orion ännu argare och försökte få tag på systrarna. De sprang in i huset och reglade dörren.

Snart märkte de att Orion skulle kunna slå sönder huset med sin klubba. De bad till gudinnan Afrodite om att bli förvandlade till duvor. 
Precis när Orion tog sig in i huset, kunde han se sju vita duvor flyga iväg. Orion förstod att det var systrarna så han gormade och skrek samtidigt som han följde efter dem.

Som tur var kunde systrarna med nöd och näppe undkomma den ursinniga Orion och så småningom blev de placerade på stjärnhimlen, nära oxen Taurus, för att kunna fortsätta binda kransar åt honom. Vi kallar dem för Plejaderna, Sjustjärnorna eller De sju systrarna.

Zeus var gudarnas konung och gift med gudinnan Hera. Hera var väldigt svartsjuk och gillade inte kvinnan Callisto, som hade fått ett barn tillsammans med Zeus. Hera förvandlade Callisto till en björn och tvingade henne att ge sig av ut i skogen.

Callisto saknade sitt lilla barn i flera år när hon inte fick träffa hen. En dag träffade hon på barnet och blev så glad och ville ge hen en kram, men barnet blev så rädd att det var på väg att skjuta sin mamma med pilbågen. Barnet hade ingen aning om att björnen var mamman.

Som tur var kom Zeus, och snabb som han var tog han tag i Callistos svans och svingade upp henne på himlavalvet. För att inte barnet skulle vara ensam kvar här på jorden, förvandlade Zeus även barnet till en björn och svingade upp även Lilla björnen på himlen. Nu fick mamma och barn vara tillsammans hela tiden.

Eftersom björnar är så tunga djur, tänjdes deras svansar ut och blev långa när Zeus svingade de runt, runt när han kastade upp dem på himlen.

Lilla Björn var ett busigt barn och sprang hit och dit över himlavalvet. Det störde de andra stjärnbilderna så mycket att de till slut tappade tålamodet och knöt fast Lilla Björn i svansen. Så nu kan björnen bara springa runt den stjärna som heter Polstjärnan och pekar ut vart norr finns på stjärnhimlen.